Social position

I en mindre ort kommer i kontakt med andra jobb än man gör i en större stad. Det finns en massa jobb och utbildningar tillgängliga som tidigare kännts som de tillhört lite av en annan värld som man inte har tillgång till. Copyrightare, Art Director, flash-utvecklare, grafisk konsult, osv. En del av de här personerna med såna här jobb eller som aspirerar till dem har en viss känsla över dem. Nu menar jag inte "Alla som jobbar med reklam är horor" (vem var det som sa det?), även om jag kan förstå tanken. Många kan som på de flesta arbetsplatser vara hur vettiga som helst. Eller försvarar jag bara mig själv (det får vara en annan fråga).

Nu kanske man tänker att det är olika typer av människor som söker sig till olika typer av jobb. Jovisst. Men samtidigt blir det tydligt hur deras personer har formats efter sina sociala positioner. Att i och med att en viss grupp har vissa uppgifter i samhället så får de ett annat perspektiv än andra vilket därmed direkt påverkar deras personer. Ens handlingar, värderingar och personlighet byggs väl till stor av vad man har att förhålla sig till i sin omgivning. Och i sin förlängning vad man röstar på, om man är medlem i facket, och övriga åsikter om hur man anser att samhället ska organiseras.

Om man jobbar i till exempel byggbranschen, industrin, vården eller lokalvård så blir konflikten i samhället mycket tydligare än om man t ex jobbar inom reklam eller biologi (som sagt, inget ont om det men ens verklighet blir annorlunda). Och med konflikten menar jag såklart konflikten om produktion ska ske för profit eller behov och om arbetsgivarens intresse av att öka sin vinst genom att sparka eller försämra arbetarnas villkor mot arbetares intresse av förbättra sina villkor och öka inflytande över sin arbetssituation.

Vi formas av de konflikter vi möter och den omgivning som vi tvingas förhålla oss till. Så politik handlar inte om en krock mellan idéer, utan verkligheter. Och tyvärr bor de som har den ekonomiska och politiska makten i en annan verklighen än majoriteten av folket.

Och slutligen kan jag inte låta bli (vilket jag nog inte borde göra) att tänka på hur jag formas av min nuvarande position.