torsdag 28 februari 2008
Regel #1
En av huvudreglerna man bör hålla sig till för att bli en framgångsrik bloggare och till och med få pengar genom fula annonser som skräpar ner och hjärntvättar - blogga aldrig full. Check. Jag ska försöka hitta en principsamling för bloggning så jag har något att jobba emot.
måndag 25 februari 2008
Fight
Ibland funderar jag över hur medveten jag är över de val jag gör. Av de problem jag skapar för mig själv så är nog majoriteten konsekvenser av ett handlande som jag är väl införstådd i vad det kan resultera i. Ändå väljer jag det handlandet.
Så jag funderar över om det kan vara så att jag faktiskt omedvetet väljer att göra min egna tillvaro mer problematisk. Varför kan jag bara spekulera över. Kanske är det så att jag helt enkelt trivs med att ha något att jobba emot. Ett problem att brottas med. Det borde väl ligga i vår natur att kämpa med någonting och vi därför egentligen trivs bäst så? Om strävan efter utveckling är grundläggande för oss borde väl det främjas bäst av en konflikt? Problemet är väl att våra hjärnor inte låter oss inse att vi egentligen hör som bäst hemma i sådana situationer då vi helt enkelt inte skulle bry oss om att lösa dem och de därmed skulle förlora sitt syfte och vår mänskliga utveckling skulle komma till ett stopp.
Kanske är det rastlösheten som gör att vi skapar problem åt oss själva, eller så vill vi helt enkelt inte att livet ska vara enkelt. Vilket är intressant då oftast känns som det är just det man vill, men då har vi plötsligt definerat in oss i en ny problematik - strävan efter enkelheten. Och följdfrågan blir därmed självklar - är det kampen dit som lockar eller är det målet? Vill vi verkligen lägga ner boxningshandskarna efter ha slagits hela våra liv? Är vi egentligen livrädda för att få det vi vill?
Så jag funderar över om det kan vara så att jag faktiskt omedvetet väljer att göra min egna tillvaro mer problematisk. Varför kan jag bara spekulera över. Kanske är det så att jag helt enkelt trivs med att ha något att jobba emot. Ett problem att brottas med. Det borde väl ligga i vår natur att kämpa med någonting och vi därför egentligen trivs bäst så? Om strävan efter utveckling är grundläggande för oss borde väl det främjas bäst av en konflikt? Problemet är väl att våra hjärnor inte låter oss inse att vi egentligen hör som bäst hemma i sådana situationer då vi helt enkelt inte skulle bry oss om att lösa dem och de därmed skulle förlora sitt syfte och vår mänskliga utveckling skulle komma till ett stopp.
Kanske är det rastlösheten som gör att vi skapar problem åt oss själva, eller så vill vi helt enkelt inte att livet ska vara enkelt. Vilket är intressant då oftast känns som det är just det man vill, men då har vi plötsligt definerat in oss i en ny problematik - strävan efter enkelheten. Och följdfrågan blir därmed självklar - är det kampen dit som lockar eller är det målet? Vill vi verkligen lägga ner boxningshandskarna efter ha slagits hela våra liv? Är vi egentligen livrädda för att få det vi vill?
Katten Gustav utan Gustav
Vad händer när man ta bort katten Gustav från hans egna serie? Från en smårolig seriestrip om en tjock orange katt till en studie mänsklig desperation och ensamhet och vår psykes trevande försök att greppa verkligheten?
Länk: garfieldminusgarfield
söndag 24 februari 2008
Autonomi
Vi lever våra liv i en evig jakt på illusionen av oberoende.
Det kanske borde vara ett frågetecken i slutet av den meningen men jag anammar bloggosfärens princip om att kunna konstantera vad som helst utan att behöva motivera.
Det kanske borde vara ett frågetecken i slutet av den meningen men jag anammar bloggosfärens princip om att kunna konstantera vad som helst utan att behöva motivera.
Utelista
Trender du ska undvika om du vill hänga med i modevåren:
Dyslesbisk - en lam liberal blogg som ignorerar att motsättningar är en ofrånkomlig del av kapitalismen och kan därför aldrig vara jämlik
Jan Björklund - En fd yrkesmilitär och skämt till minister som slutar vara roligt när man inser att han faktiskt har makt
Fredrik Virtanen - Big no-no när det kommer till modeaccesoarer
SL - Prishöjningar som används för att satsa miljoner på att stoppa plankning. Hej logik. (Ett bra exempel på de logiska kullerbytor institutioner och myndigheter tvingas göra för att blunda för sin egna inneboende natur.)
Dyslesbisk - en lam liberal blogg som ignorerar att motsättningar är en ofrånkomlig del av kapitalismen och kan därför aldrig vara jämlik
Jan Björklund - En fd yrkesmilitär och skämt till minister som slutar vara roligt när man inser att han faktiskt har makt
Fredrik Virtanen - Big no-no när det kommer till modeaccesoarer
SL - Prishöjningar som används för att satsa miljoner på att stoppa plankning. Hej logik. (Ett bra exempel på de logiska kullerbytor institutioner och myndigheter tvingas göra för att blunda för sin egna inneboende natur.)
Thanatofobi
Första inlägget och vad passar då inte bättre än att skriva om döden?
Min kompis A drömde inatt om att jag dog. Vi stod på en tunnelbaneperrong när ett tåg närmade sig i hög hastighet. När han vände sig till mig såg han hur jag låg i en kista - osäker på om jag vilade eller var död. Då plötsligt kom ett till tåg i minst lika hög hastighet som spårade ur och välte glidandes över perrongen krossande allt i sin väg. Det var en svår olycka med många skadade och döda. Senare befann han sig i vad han upplevde som en kyrkogård för de drabbade men lyckades aldrig hitta min grav.
Jag var förvånad över hur det berörde mig. Där satt jag och drack kaffe med en kompis som berättade hur han såg mig dö inatt.
På sätt och vis dog jag där i tågolyckan på en tunnelbanaperrong i Stockholm. På sätt och vis sitter jag i min lägenhet och försöker ta mig för att boka en tvättid medan jag lyssnar på Vladimirs födelsedagspresent. För om vi går med på jaget som en berättelse så har din egna upplevelse av ditt jag ingen större betydelse.
Är det därför jag startar en blogg? Är det därför människor bloggar över huvud taget? Ett desperat försök till vägran till erkännandet av det mer och mer ofrånkomliga faktum av vad våra identiteter har reducerats till i det posindustriella och postmoderna samhället? Ett fastklamrandet över den lilla inbillade makten vi fortfarande tror vi har över berättelsen om oss själva? Är halva internet enbart är den moderna människans html-kodad existensiella ångest i snyggt organiserade bokmärken och RSS flöden?
Min kompis A drömde inatt om att jag dog. Vi stod på en tunnelbaneperrong när ett tåg närmade sig i hög hastighet. När han vände sig till mig såg han hur jag låg i en kista - osäker på om jag vilade eller var död. Då plötsligt kom ett till tåg i minst lika hög hastighet som spårade ur och välte glidandes över perrongen krossande allt i sin väg. Det var en svår olycka med många skadade och döda. Senare befann han sig i vad han upplevde som en kyrkogård för de drabbade men lyckades aldrig hitta min grav.
Jag var förvånad över hur det berörde mig. Där satt jag och drack kaffe med en kompis som berättade hur han såg mig dö inatt.
På sätt och vis dog jag där i tågolyckan på en tunnelbanaperrong i Stockholm. På sätt och vis sitter jag i min lägenhet och försöker ta mig för att boka en tvättid medan jag lyssnar på Vladimirs födelsedagspresent. För om vi går med på jaget som en berättelse så har din egna upplevelse av ditt jag ingen större betydelse.
Är det därför jag startar en blogg? Är det därför människor bloggar över huvud taget? Ett desperat försök till vägran till erkännandet av det mer och mer ofrånkomliga faktum av vad våra identiteter har reducerats till i det posindustriella och postmoderna samhället? Ett fastklamrandet över den lilla inbillade makten vi fortfarande tror vi har över berättelsen om oss själva? Är halva internet enbart är den moderna människans html-kodad existensiella ångest i snyggt organiserade bokmärken och RSS flöden?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)