Fight

Ibland funderar jag över hur medveten jag är över de val jag gör. Av de problem jag skapar för mig själv så är nog majoriteten konsekvenser av ett handlande som jag är väl införstådd i vad det kan resultera i. Ändå väljer jag det handlandet.

Så jag funderar över om det kan vara så att jag faktiskt omedvetet väljer att göra min egna tillvaro mer problematisk. Varför kan jag bara spekulera över. Kanske är det så att jag helt enkelt trivs med att ha något att jobba emot. Ett problem att brottas med. Det borde väl ligga i vår natur att kämpa med någonting och vi därför egentligen trivs bäst så? Om strävan efter utveckling är grundläggande för oss borde väl det främjas bäst av en konflikt? Problemet är väl att våra hjärnor inte låter oss inse att vi egentligen hör som bäst hemma i sådana situationer då vi helt enkelt inte skulle bry oss om att lösa dem och de därmed skulle förlora sitt syfte och vår mänskliga utveckling skulle komma till ett stopp.

Kanske är det rastlösheten som gör att vi skapar problem åt oss själva, eller så vill vi helt enkelt inte att livet ska vara enkelt. Vilket är intressant då oftast känns som det är just det man vill, men då har vi plötsligt definerat in oss i en ny problematik - strävan efter enkelheten. Och följdfrågan blir därmed självklar - är det kampen dit som lockar eller är det målet? Vill vi verkligen lägga ner boxningshandskarna efter ha slagits hela våra liv? Är vi egentligen livrädda för att få det vi vill?